Hej på er! Man känner att man lever om jag säger så. Jag har världens snällaste barn men det är jobbigt ändå när man är själv med båda. Den ena ska ha blöja, den andra ska ha blöja, den ena är hungrig, den andra är hungrig, Ida vill leka medans
juni helst sover på mig. Ja, det är svårt att räcka till helt enkelt. Ens egna behov hinner man knappt tänka på. Jag vill verkligen njuta av denna tiden, men det är svårt när man har fullt upp hela tiden. Idag är en sån dag då Andreas jobbar natt
och man måste göra alla kvällsbestyr själv + nattning av 2st + överleva natten och hoppas på att dem inte väcker varandra. Det är lite småspännande också för man vet aldrig hur det ska gå. Man får bara köra och hoppas på det bästa.
