malinsgravidblogg.blogg.se

23 årig mamma som bor i Strömsholm.

Foglossning

Allmänt, graviditeten Permalink0
Godkväll på er! Idag har jag och min sambo sprungit runt på Erikslund shoppingcenter hela dagen. Kollade mest grejer till honom faktist, men tycker nästan det är lika kul ändå. Iallafall så har jag haft så konstiga känningar de senaste dagarna. Har haft ont mellan benen liksom? Typ som om nån har sparkat mig hårt där..Är detta normalt vid foglossning? Fick även låsningar i ena höften och skinkan, men det brukar jag få när jag promenerat en stund. Ville så gärna handla bebiskläder på Kappahl , men törs inte! Känns som att det är större risk att någonting skulle gå fel då. Man är nog lite skrockfull. Nu ska jag hoppa in i duschen. Gymmade en stund efter vi varit på Erikslund, så kan nog behövas en dusch. Ha en trevlig Lördag där ute!:)

Kan tiden gå snabbare

Allmänt Permalink0
Ganska sorgligt egentligen att man vill att tiden ska gå snabbare, känns inte riktigt som man tar vara på livet då. Bokade rutin ultraljudet igår iallafall, blev inte förens i vecka 19..Eller första dagen på vecka 19. Är alltså en hel månad kvar! Hur ska jag klara av denna långa väntan? Dessutom så känner jag inte av graviditeten ett dugg just för tillfället. Det gör mig lite deppig..kissnödigheten har lugnat ner sig lite också. Är ju i vecka 14 och då ska livmodern tränga upp ur bäckenet. Så det kanske är så att livmodern helt enkelt inte ligger nere och trycker på blåsan lika mycket nu. Jag ska sluta vara så nojjig, allt kommer nog bli jätte bra! Idag så ska Andreas firas av halva familjen/släkten. Han fyller inte år förens imorgon, så då blir det att fira med den andra halvan. Det är bra med lite tidsfördriv:)Vi ska åka och träna ikväll också. Jag och Andreas försöker träna iallafall tre gånger i veckan nu. Eller ja, min träning är ju inte direkt jobbig. Tänkte skriva ett eget inlägg om hur jag tränar som nu som gravid. Kommer dock inte hinna göra det nu, för nu ska jag ner och jobba! Puss  

Det värsta med att vara gravid

graviditeten Permalink0
Okej, ni som är känsliga mot att höra ordet "mens" kan sluta läsa nu direkt. Vet att vissa är det, framförallt pojkar, killar och män. Nu ska jag skriva ett inlägg om de absolut värsta med att vara gravid. Kan börja med att berätta att jag haft ett missfall en gång tidigare, i början av detta året. Allt gick så snabbt så man hann knappt reagera. Fick veta att jag var gravid och bara några dagar efter kom missfallet. Var alltså bara i vecka 6 då ungefär. Det kom ju som en chock för både mig och Andreas. Vi visste inte ens om vi var redo för ett barn. Hade inte ens tänkt i dem banorna liksom. Iallafall så blev det ju som det blev. Det var väldigt jobbigt när det hände pga att man blödde väldigt mycket. Men kanske var det lika bra? Känns helt sjukt att skriva så, men då hann vi gå under sommaren och reflektera. Så nu när jag blev gravid igen kändes det bara helt rätt.                                          
 
I början av denna graviditet blödde jag en del. Det var väldigt påfrestande. Fick göra två stycken tidiga ultraljud för att se var blodet kom ifrån. Som tur är kom det inte ifrån livmodern eller bebisen. Blodet kom ifrån min livmodertapp, den är tydligen väldigt känslig. Var sjukt jobbigt iallafall! Man ska ju inte blöda när man är gravid, men man kan faktist göra det utan att det är någon fara. Speciellt i början när allt är nytt för kroppen. Skulle det vara missfall så känner man oftast det, det kan göra ont och då är det MYCKET blod som kommer.          
 
Hur är det nu då? Jo blödningarna slutade (peppar peppar) i vecka 11 ungefär. Det var som om någon tryckte på en knapp så slutade det. Känns otroligt skönt! Men jag är fortfarande väldigt rädd för missfall. Jag går inte direkt runt och tänker på det, men det ligger en oro i bakhuvudet hela tiden. Nu har vi ju fått sett lilla bebisen ligga och röra på sig, 10 cm lång är den. Skulle vara så brutalt hemskt att mista lillen nu, man börjar ju tycka om den mer och mer hela tiden. Usch, det skulle verkligen vara fruktansvärt. Jaja, man ska inte tänka på det, förhoppningsvis ska allt gå bra! Allt har ju sett bra ut hittills:) Nu får vi vänta tills ultraljudet i vecka 17-18. Då kan man eventuellt också få veta könet. Det vill vi! Allt blir nog mer verkligt då. Jag, mamma och Andreas tror att det är en tjej. Ska bli så himla spännande att verkligen få veta sen.                                                
 
Nu måste jag borsta tänderna och springa till bussen, Ska åka och jobba. Ha en bra dag! 

Till top