Hej! Har varit påväg att skriva inlägg flera gånger, men det har alltid runnit ut i sanden av någon anledning. Vart ska jag börja nudå? Tiden på BB orkar jag ärligt talat inte skriva om för den var ganska jobbig.. Amningen krånglade lite så plutten gick ner lite för mycket i vikt. Nu fungerar iallafall amningen bra och hon har redan gått upp så hon väger 4,2 kg, wiho! Det var sjukt skönt att komma hem från BB iallafall. Tror vi har varit hemma i en vecka nu ganska precis. Hon är alltså 10 dagar gammal idag:) Måste börja med att säga att jag är så himla stolt över våran lilla tjej. Hon är så fin och go på alla vis, älskar henne redan mest i hela världen! Dock är det sjukt jobbigt att bli mamma också. Jobbigare än jag någonsin kunnat föreställa mig. Det man önskar sig mest av allt är typ att få sova. Man har hört att småbarnsföräldrar knappt hinner ta en dusch, och det är faktist sant. Det enda hon gör är att skrika, sova, äta och bajsa. När vi ska sova vägrar hon ligga i sitt babynest, hon vill känna min kroppskontakt hela tiden, så det gör att hon måste sova brevid mig eller på mig. Egentligen ville jag att hon skulle sova i sitt egna babynest, för hennes egna säkerhets skull, men ingenting blir som man tänkt sig med en bebis i hemmet. Vill inte verka gnällig, är så otroligt tacksam över att ha fått en sån fin dotter, skulle göra precis vad som helst för henne. Men sanningen är att det är otroligt jobbigt att få barn också. Helt plötsligt har man ansvar över ett helt liv, och när man dessutom är sprängfylld med hormoner är det lätt att falla till gråt ibland. Jag hoppas och känner att allt blir lättare ju mer dagarna får gå. Nu blev det här också ett grötigt inlägg. Men det är som sagt ganska grötigt i huvudet på mig nu också. Älskar iallafall vår lilla tjej oändligt mycket. Vår lilla Ida<3
